Lästid:

Tre junidagar på Öland

Efter att ha uträttat en del ärenden och handlat mat längs vägen kom vi fram till Skärlöv strax innan tio på torsdagskvällen. In med väskorna och en kopp te innan det var dags att sova för att orka upp på morgonen. Som vanligt när jag åker för att fota är det nästan bara kamerautrustning och kikare i packningen och bara ett ombyte kläder. Och som vanligt var det onödigt mycket saker som togs med. Objektiv och stativ som aldrig kommer till användning. Men om de inte varit med hade jag garanterat saknat dem.

Väderprognosen för fredagen talade om bra väder timmarna efter soluppgång och sedan heldagsregn så det gällde att komma på plats i god tid. Så när klockan ringde vid 0300 saknades det fortfarande några timmars sömn. Väl på plats i Södra Lunden i Ottenby lagom till soluppgång kunde jag konstatera att jag faktiskt hade hela lunden för mig själv vilket kändes lite udda med tanke på att det hade setts och hörts en stäppsångare under gårdagskvällen. Stäppsångaren kunde jag inte hitta men väl en mård som jag fick närkontakt med. Vi tittade på varandra och allt gick bra tills jag försökte vrida fram kameran, då blev det fart på mården!

Även om stäppsångaren lyste med sin frånvaro blev det tre trevliga timmar med en ovanligt aktiv sommargylling som flöjtade i trädkronorna runt omkring. Som vanligt utan att synas. Ladusvalorna som byggt bo i taket på mellanvåningen i Södra Lundtornet fick bli morgonens fotomodeller när de satt på en död trädgren precis utanför tornet eller på räcket. Det blev lite i närmaste laget för 600mm objektivets närgräns men det gick precis om jag lutade mig bakåt över räcket på motsatt sida.

VäntarLadusvalorna som byggt bo i fågeltornet i Södra Lunden är vana vid människor. Det svåraste är för en gångs skull inte att komma nära utan att hitta en bildvinkel som inte störs alltför mycket av tornets staket. Fotot är taget genom staketet som ger oskärpa i undre delen av bilden

Och mycket riktigt kom regnet under förmiddagen och höll på under nästan hela dagen. Men när det väl slutade regna framåt kvällen och molnen började brytas upp strax innan solnedgången var det bara att ta kameran och vandra ut på den gamla banvallen mellan Skärlöv och Kastlösa och försöka fånga den dramatiska himlen över det öppna landskapet.

Solnedgång över AlvaretEfter en nästan hel dag med regn började molntäcket spricka upp på kvällen. Den här ensamma tallen står bredvid den gamla järnvägsbanken mellan Skärlöv och Kastlösa. Bilden är en HDR-bild från tre exponeringar för att få detaljer i både ljusa och mörka partier.

Det var svårt att hinna med innan det sista ljuset försvann. Och inte helt enkelt att hitta en förgrund som kan matcha himlen. Att använda HDR-teknik för att fånga både ljusa och mörka partier är nästan ett måste om den dramatiska himlen ska komma med på bild. En ensam tall och en stätta fick bli motiv.

Till andra sidanEn av många stättor över en av många murar på Ölands stora alvar. Den här stättan står mellan Skärlöv och Kastlösa och fotades när molnen började brytas upp efter ett regnväder som varade större delen av dagen. Bilden är sammansatt av fem bilder för att få detaljer i böda ljusa och mörka partier.

En grå lördagsmorgon resulterade i en välbehövd sovmorgon. Det var först framåt kvällen som kameran kom fram. Först för att fota tornseglare från tomten och sedan i samband med en tur ner till badplatsen där målet var att undersöka om det skulle löna sig att komma tillbaka tidigt på morgonen för att fota vadare och möjligen änder. Direkt jag kom fram blev jag uppvaktad av en strandskata och en rödbena som tydligt markerade sitt missnöje med min närvaro. De verkade anse att en väldigt lång sträcka av stranden tillhörde dem och turades om att flyga runt mig.

StörningMin kvällstur till havet var mycket störande för den här strandskatan som ville mota bort mig innan solen gick ner.

Det verkade i alla fall som om stranden skulle kunna bjuda på fina fotomöjligheter i samband med soluppgången så återigen ställdes klockan att ringa i god tid innan solen skulle gå upp.

På plats nere vid vattnet möttes jag av samma rödbena. Utrustad med både ghilliesuit och kamouflagenät trodde jag att rödbenans irritation skulle vara övergående men den följde mig längs stranden på en sträcka som måste överträffat reviret med råge. Några bilder blev det inte innan jag bestämde mig för att vada ut en bit i vattnet och närma mig stranden från havssidan. Då gick det plötsligt att komma ganska nära en av de större strandpipare som höll till längs stranden.

Spanar mot havetDen större strandpiparen hade mutat in ett stort område längs stranden som sitt. Genom att vada ut och närma mig från havssidan gick det att minska hans oro betydligt och till och med komma ganska nära.

Det blev inte riktigt de bildvinklar som jag hade hoppats på men en trevlig morgon i vattenbrynet. Rödbenan som nu hade tröttnat på mig passade på att ta en paus.

Förbereder landningEfter att framgångsrikt ha jagat bort inkräktaren, mig, från sitt revir går rödbenan ner för landning.

Under hemfärden passerade jag en sånglärka som antagligen hade sitt bo i kanten på åkern. Gång på gång återvände den till muren som skiljde åkern och grusvägen åt. Med bilen som gömsle gick det att komma riktigt nära. Väl medveten om att recensionerna av 600mm objektivet hävdade att det inte gick att använda inifrån en bil på grund av storleken lyckades jag manövrera runt objektivet och få flera bilder på lärkan medan den satt på stenen. En trevlig avslutning på helgen!

SånglärkaPå en sten bredvid grusvägen satt den här sånglärkan och höll koll. Troligen hade den boet på åkern bakom för den flög flera gånger ner där för att sedan återvända till stenmuren. Med bilen som gömsle gick det att komma ganska nära utan att den slutade sjunga.
Magnus Renmyr