Lästid:

Fågelfoto från gömsle i Extremadura, andra dagen

Andra fotodagen började det officiella programmet tidigare än under första dagen. Förmiddagen skulle ägnas åt foto från flytgömsle och det gällde att vara på plats i god tid innan soluppgången för att hinna byta till torrdräkt, montera ihop gömslet och ta sig till den del av 'sjön' där man ville börja fotografera innan solen stigit upp. Tur att vi var i södra Spanien där solen går upp strax efter sju och inte i mellersta Sverige med soluppgång vid tre tiden! Det aktuella vattenhålet ligger faktiskt precis på andra sidan gränsen i Portugal, men gränsen mellan länderna var allt annat än tydlig om man inte körde på huvudvägen.

På plats vid vattenhålet som till formen såg ut ungefär som ett 'L' där det långa benet var knappt femhundra meter och det korta strax över trehundra meter kändes tanken på bad allt annat än lockande. Det var mörkt, kallt och 'stranden' var en lerig sluttning. Till och med i mörkret gick det att se att vattnet inte var kristallklart och knappast hade godkänts av EUs badmiljöinspektörer. Men det var ju inte bad som var målet så ett snabbt byte till våtdräkt och montering av flytgömsle och sen bar det av ut i vattnet!

FlytgömsleSolen ska precis gå upp och jag är redo att ge mig ner i vatnet med mitt flytgömsle (står bakom mig med objektivet diskret stickande ut ur fronten)

Vi klev ner i vattnet vid L:ets spets. Jag valde att gå längs långsidan för att förhoppningsvis få vackert medljus när solen kom upp. Längs stranden gick mindre strandpipare och styltlöpare och över sjön flög vadarsvalor och sandtärnor. Men det var fortfarande för mörkt för att det skulle vara meningsfullt att fotografera så i stället satsade jag på att hinna längst upp i L:et där det gick flera vita storkar, några skedstorkar och silkeshägrar. Längs vägen stötte jag på många smådoppingar som huvudsakligen höll sig ut på den öppna vattenspegeln vilket man inte är så van med från Sverige, här föredrar de att vara dolda. Men precis som hemma höll de sig helst utanför fotoavstånd.

Väl på plats där jag tänkt mig börja fotograferandet hade solen hunnit komma upp och flera av fåglarna flyttat sig. Kvar var framför allt de vita storkarna som nu stod i motljus position. Det fick helt enkelt bli målet med förmiddagen, att öva på motljubilder.

Vit stork i motljusSolen steg snabbt på himlen så när den här storken poserade välvilligt framför kameran gällde det att använda det ljus som fanns. I det här fallet innebar det ett experimenterande med olika inställningar i motljuset.

När jag tagit tillräckligt med bilder på storkarna var det dags att fortsätta. Purpurhäger, biätare, svarthakad buskskvätta och härfågel hann jag med att fota innan jag kom fram till rastplatsen för de vita hägrarna. Tiotalet kohägrar och silkeshägrar stod och vilade och putsade sig förstrött vid strandkanten. Naturligtvis i motljus, vilket kanske var lika bra för ljuset började bli ganska hårt när solen kommit upp en bit på himlen. Flytgömslet fungerade över förväntan, det gick att komma in till objektivets närgräns som är sex och en halv meter, utan att hägrarna tog notis om mig.

KohägerMed flytgömsle gick det att komma riktigt nära många fåglar som födosökte längs dammens stränder. Bland annat en flock med silkes- och kohägrar. De stod på nordsidan av dammen så det blev ett utmärkt tillfälle att praktisera motljusfotografering.
SilkeshägerEn av flera silkeshägrar som fotograferades från flygömslet. Det gick utmärkt att experimentera med olika kamerainställningar för att testa resultatet. Personligen tycker jag att de mer underxponerade bilderna blev intressantast.

Kungsfiskare kunde höras även om jag inte la någon större ansträngning på att hitta den. De båda skedstorkar som födosökte en bit bort tycktes däremot hela tiden hitta en anledning att flytta sig bort från de område där jag befann mig så de kom aldrig med på bild. Istället fick den silkeshäger som piggnade på sig och gav sig till att fiska kom med på några bilder innan det var dags att kliva upp ur vattnet.

JaktbestyrSilkeshägern ger sig ut på jakt.

På kvällen var det dags för nästa gömsle sejour vid samma kraftledning som dagen innan. Den här gången var det minervauggla som var målet. Ugglan häckade i en holk precis ovanför gömslet, bara några hundra meter från rödfalkarna som vi förgäves hade väntat på kvällen innan. Med de tidigare resultatlösa timmarna i färskt minne var kanske inte förhoppningarna på topp. Men ugglan var mer samarbetsvillig än rödfalkarna och visade sig uppe på holktaket redan några minuter efter att vi tagit plats i gömslet. Efter ytterligare en halvtimme kom den ner på de förberedda stenarna och det var bara att börja fota.

UgglematMinervauggla med nyfångad mus. Stenen som ugglan sitter på är placerad nästan rakt under holken och är ett populärt ställe för ugglan att landa på på väg till boet.

Flera serier bilder blev det på ugglan som troligen var väl medveten om vår närvaro men inte verkade bry sig nämnvärt.

På topenMinervaugglans favoritsten under holken.
MinervaugglaMinervauggla i Extremadura

Ugglan föredrog att landa på stenarna men kunde även finna sig tillrätta på den torra trädstam som fanns utplacerad. Bakgrunden utgjordes av torrt gräs som tack vare en sluttning befann sig ganska långt bort vilket gjorde att den blev vackert oskarp även om man bländade ner lite grann. Det fanns tid att pröva olika inställningar och objektiv för att få lite olika karaktär på bilderna, alltifrån närbilder till lite mer miljöbilder. Tyvärr var ugglan bara nere på marken vid ett tillfälle, jag tycker att grässtråna som ramar in ugglan ger en helt annan karaktär åt bilden vilket var en trevlig omväxling.

MinervaugglaMinervaugglan tog en kortare promenad i gräset framför gömslet.

Att gömslet, som skulle likna en höbale var lite rymligare än rödfalksgömslet gjorde ju inte saken sämre, det var inga problem att sitta kvar tills strax efter det att solen gått ner under horisonten.

Inuti ugglegömsletTrots att vi satt tre fotografer i ett trångt utrymme under den stekande solen kändes ugglegömslet ganska bekvämt. Det kan också bero på den fina utdelningen som gjorde att man hade fullt upp att tänka på annat än värmen.

Precis innan det var dags att bryta för dagen kom ugglan och gav en sista uppvisning som ett tack för visat intresse. Det var inte den mest dramatiska bilden från dagen, men kanske den mest stämningsfulla bilden. En värdig avslutning på en lyckad dag!

Strax innan halv elva på kvällen var vi så hemma vid stugorna och det var dags för en, med Svenska mått, sen middag. Nästan tretusen bilder på minneskorten från dagens båda gömslesessioner skulle också laddas över till datorn och grovgallras för att göra allt klart för morgondagen innan det blev dags för att sova.

Magnus Renmyr