Lästid:

Fågelfoto från gömsle i Extremadura, femte dagen

Sista dagen och planen var att få ut mesta möjliga av tiden. Valet av gömsle hade varit fritt och vi var några stycken som valde att ta en session till i flytgömsle i den L-formade damm vi varit i vid första försöket. Vår spanske värd Alfonzo ville att vi skulle prova en ny damm men det kändes tryggare att ta ett beprövat kort. Eftersom det ljusnar snabbt och det vackraste ljuset är just vid soluppgång hade vi planerat en riktigt tidig avfärd. Men det här var ju också sista chansen att fotografera vintergatan från de sydligare breddgraderna så efter en titt i kalendern för att få reda på när månen skulle gå ner satte jag klockan på alldeles förtidigt vilket skulle ge en timme att fota från det att månen gick ner tills dess att det var dags att slänga i sig frukost och åka iväg. I mörkret var det svårt både att gå och att hitta bra kompositioner. Några olika motiv hann jag med innan det var dags att skynda tillbaka för att byta utrustningen från vidvinkel till teleobjektiv och ge sig iväg.

Vintergatan över ExtremaduraDen astronomiska natten börjar lida mot sitt slut. Men ännu är det några timmar kvar till solen går upp, ljuset vid horisonten kommer från samhälen på den portugisiska sidan.

Det var fortfarande mörkt och förhållandevis svalt när vi kom fram till dammen. Det var faktiskt allt annat än lockande att ge sig ner i vattnet! Bara att bita ihop och börja plaska sig fram in mot det hörn där jag hade bestämt mig för att börja dagen. Vid besöket några dagar tidigare hade jag sett sked- och silkeshäger, vit stork och en hel del vadare i det grunda vattnet längst in när solen gick upp. Väl på plats kunde jag bara konstatera att det var annorlunda den här gången. Fyra styltlöpare som födosökte och två grisar som kom ner till vattnet för att dricka, inte precis i linje med mina planer! Det blev en hel del foton på styltlöparna enligt devisen "Man tager vad man haver".

FrukostNär solen går upp letar den styltlöparen efter frukost. Med flytgömslet gick det att komma riktigt nära.

Nästa art på dagslistan blev en smådopping som gav sig ut på öppet vatten strax efter det att solen stigit över horisonten. Några motljusbilder i det gyllene morgonljuset samtidigt som jag återigen kunde konstatera att smådoppingarna är mycket mer oskygga här än i Sverige där de gärna trycker i vassen.

Gyllene ljusGyllene timme var över sedan länge när den här smådoppingen simmade ut på den öppna vattenytan men den torra slänten i bakgrunden, den lågt stående solen och fukten som ångade precis över vattenytan samspelade för att skapa den vackra ljuset.

Smådoppingen fortsatte med att snappa insekter från vattenytan och från de gamla staketstolpar som stack upp ur vattnet. Kanske ett välkommet avbrott från dieten på småfisk och salamandrar?

Dagens specialDen här morgonen var smådoppingen riktigt aktiv och jobbade hårt med att fånga insekter på och strax över vattenytan.

Efter flera hundra bilder på styltlöpare och smådopping var det dags att fortsätta. Platsen där ko- och silkeshägrarna hade rastat vid förra besöket var nästa mål. Inga kohägrar den här gången men fiskande silkeshägrar som obekymrat fortsatte med sitt när jag närmade mig.

Napp!Det går fort när silkeshägern fiskar, ofta hinner man bara uppfatta ett plask. Med tolv bilder i sekunden har kameran fångat fisken på väg upp ur vattnet innan den försvinner ner i hägerns mage.

Det fick bli ett kortare avbrott i häger-fotograferingen när en kungsfiskare landade bredvid mig. Det var svårt att få en bra vinkel utan störande vasstrån framför kungsfiskaren och samtidigt inte få fågeln innanför närgränsen. Just problemet att inte få motivet innanför närgränsen är jag inte så van vid i samband med fågelfotografering, men det är ett problem som jag gärna hanterar!

Middagen är serveradEfter ett lyckat dyk är det bara för kungsfiskaren att svälja fångsten.

De vuxna biätarna som svepte fram över vattenytan för att jaga insekter åt ungarna som inte hade någon vidare jaktlycka själva ville inte komma med på bild trotts att jag ägnade dem en del del uppmärksamhet. En födosökande härfågel fick istället bli nästa motivserie. Det blev inte den frilagda bakgrund som jag hade hoppats på, men den nästan obligatoriska bilden när maten är i luften mellan härfågelns långa näbbhalvor lyckades jag i alla fall få till!

MunsbitHärfågeln har en elgant teknik för att svälja sin mat.
Falsk trygghetKanske trodde sländan att taggtråden skulle skydda den från att bli lunch för någon av alla insektsätande fåglar i närheten?

Det började bli dags att återvända till bilen. Skedstorkarna som jag hade hoppats på hade inte synts till runt dammen den här dagen, men mycket annat visat sig istället. Som en bonus låg det ett tjugotal sköldpaddor och vilade på några stenar i vattenbrynet. Lika långsamma som de är på land lika rörliga ter de sig när de kommit ner i vattnet. Och när alla försvinner ur sikte under vattenytan bara några meter framför mig blir det faktiskt lite obehagligt, ett gäng arga sköldpaddor som biter sig fast i benen vill man ju inte uppleva!

SköldpaddaEn av ett tjugotal sköldpaddor som låg och solade längs min väg runt dammen.

Sista sträckan fram till bilen bjöd dessutom på ytterligare en kungsfiskare. Den här gången satte den mitt inne i en gles buske så det var omöjligt att få till bilder utan störande grenar eller blad. Personligen tycker jag faktiskt att bilderna med alla oskarpa grenar både framför och bakom fågeln är mer spännande än de rena artporträtt som man oftast ser på kungsfiskare. Ljuset blir finare och inramningen mer speciell. Så länge huvudet inte är skymt vill säga.

En dold juvelÄven om kungsfiskaren var förhållandevis orädd och det gick bra att komma in till objektivets närgräns var det inte någon villig poserare.

Medan jag fotograferade kungsfiskaren var det några som tydligt vädrade sitt missnöje med min närvaro. Efter en stund flög två skator iväg från baksidan av busken men protesterna fortsatte. Efter en stund visade den högljudda protesteraren upp sig. En ung skatgök! Troligen hade jag avbrutit matningen från fosterföräldrarna vilket naturligtvis inte uppskattades. Till skillnad från kungsfiskaren som satt i samma buske vill skatgöken absolut inte vara med på bild. Men skam den som ger sig, en och annan skarp bild blev det innan göken fick nog och gav sig iväg.

SkatgökDen unga skatgöken ogillade min närvaro, kanske till stora delar beroende på att jag skrämt iväg fosterföräldrarna när de höll på med matningen.

Skatgöken fick markera avslutningen på fotograferingen under resan. Nästan tio tusen bilder blev det under de fem intensiva dagarna, men också många fantastiska upplevelser som inte går att fånga på bild. Även om den här sommaren bjudit på andra förutsättningar för många häckfåglar vilket gjorde att vi till exempel inte kunnat fotografera biätare så var utdelningen riktigt bra. Både vår reseledare Alve och vår spanske värd Alfonzo gjorde allt för att alla skulle få så bra bilder som möjligt. Nästa års resa planeras tydligen en månad tidigare än årets, information finns på Alves hemsida www.eldslandet.com där också resan och de olika gömslena presenteras i mer detalj.

Magnus Renmyr